C.A.G-båten i årets upplaga av ÅFOR

Vi hade förmånen att få några ord med skeppare Anders Frisk efter att C.A.G-båten, tillsammans med 99 båtar, valde att bryta ÅFOR (Gotland Runt) p.g.a säkerhetsskäl. Här är hans egna ord om vad som hände och hur man som ledare och team hanterar dessa situationer.

C.A.G-båten i årets upplaga av ÅFOR

6016 4016 C.A.G

Inför årets ÅFOR var vi väl medvetna om att det skulle bli mycket vind (eller tryck, som vi också säger). Vi var också mycket väl medvetna om utmaningen med hög och grov sjö, så vi satsade på en bra väderbriefing och talade igenom alla katastrofscenarios – man överbord, riggen åker av, allvarligt läckage, brand etc. Det vi inte pratade igenom var vad gör vi om vi redan har minimal segelföring och vinden ändå ökar – vilket segel tar vi ned när vi har för mycket uppe kontra vind.

Eftersom starten gick i strålande sommarvärme hade vi en utmaning under vägen ut ur skärgården – köra hårt, inte för hårt men lagom hårt, se till att alla hann byta om till havskläder och äta något varmt. Antagligen det sista varma på något dygn eller så. Kokande vatten i grov sjö är inte bara svårt att hantera, det kan vara direkt farligt med tanke på brännskaderisken. Ett av våra delmål var att hänga med bra i skärgården och efter en fantastiskt bra start var resan ut snabb och vi lämnade skärgården som femte båt.

 

Väl ute på havet går vi in i vakter och driver båten lagom hårt. Varje segelskifte kostar mycket energi nu – arbetet på fördäck är väldigt blött. Ungefär som att stå framför en brandslang med kallt havsvatten, i en berg-och-dalbana, och du får hålla i dig med en hand. Vi passerar Almagrundets fyr bland båtar som vi vet är vassa – vi ligger alltså riktigt bra till! Stämningen är hög och det blåser nu cirka 10 sekundmeter SV med nån meters sjö. Helt hanterbart. Vi skiftar vakter (rorsman, trim) och försöker få ned några under däck, bland annat jag själv, eftersom nästa potentiella vila antagligen är måndag kväll vid Hoburgen alltså 20-24h bort. Prognosen ser ut som den gjort hela tiden med ett högervrid (vinden vrider från SV mot V) och ökande vind i samband med en frontpassage. Max vindstyrka kring 18 meter vilket känns helt okej. Det är mycket tryck och antagligen ganska jobbig sjö men inget vi inte kört i förut.

 

Kring midnatt ökar vinden markant och sjön börjar skölja över båten hela tiden, jag hör hur det snackas däruppe och bestämmer mig för att klä på mig och gå upp på däck. Ljuden nere i båten är svårt att beskriva, riggen tjuter, det slamrar, båten smäller i vågorna och den gamla regeln ”en hand för båten, en hand för dig själv” är högst påtagligt bra att följa även under däck. Plötsligt ramlar förseglet i sjön, allt är allmänt rörigt och vi får bärga segel ur vattnet mitt i natten. Vinden är uppe och klättrar på cirka 25 sekundmeter nu och sjön är ganska brutal. Vågtopparna skjuts sönder av vinden och det är spray överallt. Alla på däck är kopplade med livlinor och vi jobbar kontrollerat. Det som är kvar av förseglet hänger bredvid och strax bakom båten så det är ganska blött att hänga ut över kanten och sakta dra in bit för bit.

 

När förseglet är bärgat ser vi att det har spruckit rakt av, fallet uppe i masten har dessutom gått av – fallet tål för övrigt cirka 5 ton så det var nog ganska bra laddning i grejerna… 🙂

 

Klockan är ca 00:30 och efter lägeskoll och snabb rundfrågning tar jag beslutet att vända hemåt. Vi har egentligen inga allvarligare haverier ännu men chansen på en fin placering (topp 10) är helt borta och risken för att köra sönder mer segel, personal eller utrustning är betydande. Prognosen är tydlig, det kommer fortsätta vara mycket tryck under resterande resa, kring 20 sekundmeter. Vi skickar ned så många som möjligt för att torka och vila och vi får linka hemåt med bottenrevad stor, utan försegel. Vi surfar i cirka 13 knop, långt från toppfart men imponerande vad fort det kan gå trots att man knappt har några segel kvar uppe. Det är väldigt skönt att ta ned storseglet nära Sandhamn på småtimmarna och hugga tag i en brygga! Väl i hamn konstaterar vi att kulingfocken är obrukbar, fallet har förstås ramlat ur masten, vi har två begynnande hål i storseglet pga flax, kicken till bommen är av. Båten i övrigt är i gott skick, vi åker upp i masten och kontrollerar stående riggen – allt ser OK ut. Skönt!

 

Lessons learned:

– diskutera igenom fler svåra scenarios, vad gör vi om det är mer tryck än prognos?

– vilken segelföring hade vi valt om focken inte hade gått i bitar? Många båtar överlevde med antingen bara försegel eller bara storsegel. Nu visste vi inte att kicken var av, det hade varit rejält utmanande att plocka ned storseglet på ett säkert sätt.

– allt fram till incidenten skötte vi ändå bra – vi hade ätit, vaktrotationen var igång, ingen sjösjuka. Våra fördäckare var dock genomblöta men det hade inte varit några segelskiften på minst ett dygn så det hade vi hanterat.

– båten höll sig förvånansvärt torr. Flera båtar bröt pga stora vattenmängder ombord vilket till slut dränker batterierna.

– ute på havet har man inte så många alternativ att söka lä. Efter att ha talat med flera båtar som bröt i höjd med Fårö var sjön ännu värre därnere vilket slog sönder master, inredning och personal. Bra beslut att vända hemåt med andra ord.

– efter alla mina tusentals sjömil inklusive Atlanten var detta bland det tuffaste väder jag har varit ute i. Östersjön är ökänd för sina spetsiga vågor och nu fick vi smaka en rejäl dos av det 🙂

 

Här är en kort sammanfattning från Race Control:

225 båtar startade i Stockholm 2019-06-30.

Efter 1 dygn har 52 båtar brutit seglingen.

Efter 2 dygn har ytterligare 47 båtar brutit tävlingen.

Totalt så bröt 99 båtar ÅF Offshore Race 2019.

Många båtar har haft flera problem som sammanlagt har gjort att de bryter seglingen.

 

En sammanfattning av de delar som seglarna angivet vid kontakt med Race Control i Sandhamn är:

Grundstötning 1

Personskada   2 (ett benbrott, ett armbrott)

Roder/köl        6

Riggproblem   21 (av dessa är 4 mastbrott)

Segel                 15

Läckage            2

Sjösjuka           6

Teknik              1

Sjösjuka, trötthet, väder, trasig materiel 45

 

Vi passar på att ställa några fler frågor till Skeppare Anders Frisk:

Inför ett race, vem lägger strategin o hur funkar lagarbetet ombord?

Strategin på havet – jag tar fram några olika alternativ beroende på prognos och diskuterar med teamet. I år var vi helt överens, med tanke på vindvridet var det bara att köra på söderut och ”lyftas” in mot land av västvinden. Vi visste att det skulle vara mer tryck frampå natten, men inte såpass mycket som det kom…

 

Under själva racet, vem tar stafettpinnen och är ledare?

Jag som skeppare och båtägare blir alltid inblandad. Annars är det vaktlaget på däck som får besluta om segelskiften och försöka driva båten enligt strategin. Större förändringar vill vi diskutera – vi ändrar inte strategi för att nån annan båt åker iväg, utan vi vill göra det som ett aktivt beslut. Slutliga beslutet är mitt.

 

I en nödsituation, hur sker beslutsfattandet då?

Med så erfarna seglare ombord så vet alla instinktivt vad som skall göras – i det här fallet, bärga segel, se till att alla är kopplade etc. Jag tycker hela incidenten gick bra, eller såpass bra det kunde göra.

 

Fanns det någon osäkerhet kring att fatta beslutet och bryta loppet?

Säkerhet kring att fatta beslutet och bryta loppet? Inte för mig som skeppare, jag visste att det skulle bli potentiellt ännu grisigare närmare Hoburgen och på utsidan av Gotland finns det inte så många alternativ om båten börjar gå sönder på riktigt. Vi är såpass långt ut från ön att det fortfarande hinner bygga rejält med grov sjö. Hoburgen är alltid ganska jobbig när det blåser och i år var inget undantag. Det är säkert några i besättningen som ville fortsätta där och då men med facit i hand håller alla med. Vi är med för att sätta en riktigt bra placering och det hade helt enkelt inte gått i år.

 

Ledarskap och organisation ombord på en båt – går det att applicera i vår ”vanliga IT-värld”?

Vi jobbar givetvis med delegering och roller, annars skulle ingen orka i flera dygn. Om det finns tid tar vi en öppen diskussion. Nu kände jag dock som båtägare och ”person in charge” att jag helt enkelt inte ville ha sönder mer saker på båten. Var faktiskt lite orolig för riggen som tar rejält med stryk när vi studsar runt bland vågorna. Mastbrott är inte bara farligt, resten av säsongen är då också borta då det tar ett tag att ordna fram en ny mast.

På ett kontor har man (tack och lov) sällan såpass allvarliga situationer, kanske går att jämföra med ett skarpt brandlarm, och då är det inte läge på att samlas i fikarummet och diskutera vem som tar med vad ut – det är bara att försöka ta sig ur byggnaden så kontrollerat det går. Om kontoret dessutom lutar 30 grader och alla sprinklers i taket sprutar vatten samtidigt som brandlarmet går – ja då gäller det att man vet var närmsta utgång är och att kontrollerat försöka ta sig dit.

 

 

Kontaktperson

Annika Rogneby

+46 70 687 33 08

annika.rogneby@cag.se

X
X