C.A.G sponsrar elitgymnast

På C.A.G tror vi starkt på frukterna av hårt arbete och få känner till det bättre än gymnasten Jonna Adlerteg. Efter ett par skadefyllda säsonger har vi därför nyligen inlett ett samarbete för att ge henne bästa möjliga förutsättningar att ta sig vidare i karriären.

C.A.G sponsrar elitgymnast

C.A.G sponsrar elitgymnast 1200 600 C.A.G

Hur känns det att ha ett nytt sponsoravtal på plats?

Jag är jätteglad, det betyder väldigt mycket för mig. Min kropp är mitt verktyg och med de här pengarna kan jag se till att ta hand om den ordentligt. Det är stora påfrestningar i den här sporten och nu kan jag få behandlingar som massage, akupunktur och laser för att motverka skador.

 

Du är 22 år nu, hur länge har du hållit på egentligen?

Så länge som jag kan minnas, jag började när jag var tre år, mamma var gymnast och startade en egen småbarnsgrupp som jag gick i och sedan dess har jag brunnit för gymnastik.

 

Inom kvinnlig artistisk gymnastik tävlar man i de fyra grenarna hopp, barr, bom och fristående och med åren har Jonna specialiserat sig alltmer på just barr.

Hur kom det sig att barr blev favoritgrenen?

Jag vet inte riktigt varför, kanske tycker jag det är kul för att jag är duktig eller så är det tvärtom, att jag blivit duktig just för att det är kul. Grenen gynnar i alla fall min kroppstyp för jag är starkare i överkroppen än i benen.

 

Vilka är de största utmaningarna?

Jag skulle säga att det är att vara stark, både fysiskt och mentalt. Gymnastik kräver både smidighet, styrka, mod, rätt inställning och massor av tid. Du måste hela tiden behålla fokus även om det kan kännas tungt och motigt ibland.

 

På tal om den mentala aspekten, vilka är dina mest minnesvärda upplevelser än så länge?

Min största bedrift hittills är helt klart när jag tog silver i barr vid gymnastik-EM i Ryssland 2013, det var ett kvitto på att allt slit jag lagt ner gett resultat. Sedan kommer jag ihåg min första tävling, jag måste ha varit runt 6 år, det var så himla nervöst men jag vann och var så glad.

 

Hur mycket måste man träna för att nå så långt som du gjort?

Just nu brukar jag träna sex dagar i veckan, fyra timmar om dagen så ungefär 25 timmar totalt per vecka. Innan knäskadan var det ännu mer, uppåt 30 timmar i veckan.

 

Hur har du hunnit du med allt tidigare?

Det har inte varit lätt att kombinera både skola och gymnastik, jag är perfektionist och vill vara bäst på allt jag gör och också duktig i skolan så det var tufft under perioder. Men jag hade en bra dialog med mina lärare och de har haft förståelse för all tid jag lagt ner. Nackdelen är väl att det inte har blivit mycket tid över för vänner, jag har ju spenderat de flesta vakna timmar i träningshallen.

 

Om så den inledande tiden av hennes seniorkarriär var framgångsrik med OS-framträdande i London 2012, det redan nämnda EM-guldet och segrar i världscupen så har de senaste åren varit desto tyngre. En olycklig landning under EM 2015 ledde till att korsbandet gick av och när hon efter ett års frånvaro från tävlande återigen gjorde comeback, vann hon förvisso tävlingen men skadade samtidigt menisken och missade därmed OS i Rio 2016. Nu är hon dock tillbaka i gott slag och med siktet inställt mot framtiden.

Vad händer härnäst?

Nu tränar jag mot VM i oktober i Montreal, Kanada och på längre sikt sedan är det såklart OS 2020 där min målsättning är att jag åtminstone ska ta mig till grenfinal i barr.

 

Sedan då, efter OS?

Just nu är det full satsning mot OS och jag har ingen avsikt att sluta, men jag kommer vara 25 då och många i gymnastikvärlden slutar kring den åldern så vi får se.

 

Vad är det i dig som gjort att du orkat satsa vidare hela tiden?

Jag brinner för gymnastiken och så har jag alltid haft en stor egen inre drivkraft, ingen annan har sagt åt mig vad jag ska göra utan jag har velat själv och satt mina egna mål.

 

Den här drivkraften, hur ska du kanalisera den när väl gymnastikkarriären är över?    

Då ska jag läsa upp de ämnen jag behöver och studera biomedicin. Det kanske är ofrånkomligt, men efter att ha tränat och tävlat hela mitt liv har jag blivit mycket intresserad av hur kroppen fungerar.

    X
    X